26 februari 2020

💔

VÀlmÄende

(null)

Livet hörni, Àr det inte fantastiskt sÄ sÀg...

IgĂ„r gick jag en kvĂ€llspromenad och efter nĂ„gra hundra meter började tĂ„rarna rinna och ville aldrig sluta. Jobbigt nĂ€r kĂ€nslorna bara slĂ„r till sĂ„dĂ€r. Har fĂ„tt i lĂ€xa att 1 timme per dag grubbla över allt det negativa. SĂ„klart sĂ„ sket jag i det, grubbla i en timme per dag, vad onödigt. Men nu fattar jag, det Ă€r kanske nyttigt att vara i tankarna och kĂ€nslorna istĂ€llet för att fly undan. Annars gĂ„r man dĂ€r pĂ„ kvĂ€llspromenaden med tĂ„rar i ansiktet. Allt kan inte vara bra jĂ€mt och roligt. Jag mĂ„ste lĂ€ra mig det. 

KĂ€nns som om jag stĂ„r pĂ„ ruta ett och behöver lĂ€ra mig att bli mĂ€nniska igen. Har varit en mĂ€nniska som stĂ€ngde in kĂ€nslorna för att inte vara svag, men tillslut blir styrkan en svaghet. NĂ€r jag sedan lĂ€rde mig att det Ă€r okej att vara svag sĂ„ blev jag sĂ„ jĂ€vla sĂ„rad och utnyttjad. Och hĂ€r stĂ„r jag nu och vet inte alls vilken strategi jag ska ha i livet. 

Snart 30 Ă„r och ingen koll, fantastiskt...

(null)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress