Det är galet vad less jag är nu på att vara sjukskriven. I exakt 90 dagar så har jag varit sjukskriven. Kan bero på att jag har varit sjuk och inte kunnat träna nu den senaste veckan. Önskar nästan att jag skrivit mer dagbok från start, men det har tagit emot. För jag har inte velat erkänna för mig själv hur pass dåligt jag har mått. Jag har försökt hitta förklaringar till varför jag har yrsel, varför jag inte kan sova, varför jag är så trött, varför jag inte orkar utföra vardagliga sysslor, inte orkat träna etc, etc. Jag har hittat olika ursäkter till varje specifikt symptom. Men tillslut så går det inte längre. Mitt minne har verkligen tagit enorm skada. Jag glömmer bort namn på människor i min närhet (har aldrig varit ett problem förut) och jag har svårt att minnas saker rent generellt. Det poppar upp en tanke i hjärnan lika fort som den försvinner. Vilket även kunnat hända förut men inte i denna grad, dvs dagligen. Har meddelanden som jag inte har svarat på, för jag orkar inte ta in massa text eller ens svara på frågor. Men jag tänker att det kommer när jag mår bättre. Nu vill jag bara få rutiner. 

Idag har jag haft både migrän och mensvärk. Har varit halvt död hela eftermiddagen. Ophelia har gjort mig sällskap. Älsklingskissen, hon har verkligen älskat att ha mig hemma. Imorse var hon världens gosigaste och låg hopkurad under täcket vid min mage. Katter känner ju på sig om något är fel, så hon kände väl på sig att hennes matte skulle drabbas av vidrig mensvärk...😽 

(null)

(null)


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress