I måndags blev jag uppringd av försäkringskassan och jag blev positivt överraskad av bemötandet jag fick från kvinnan som ringde. Hon kändes uppriktigt intresserad av mitt mående och förstod verkligen varför jag mådde som jag mådde och var ledsen över det jag gått igenom. 

Det kändes skönt med en människa som verkligen bara lyssnade. Vi ska även ha ett möte framöver, det ser jag framemot. 

Måste även lyfta fram min psykolog, älskar att gå till henne. Hon är så jävla rolig och det är skönt att kunna varva tårar med skratt. Vill aldrig sluta gå till henne. Mitt mående har verkligen ändrats till det bättre efter träffarna med henne. 

(null)

Dock känns det fortfarande overkligt att jag är  där jag är idag. 

Insåg häromkvällen att jag under de senaste tre åren inte kunnat uppskatta min lägenhet för jag har varit alldeles för mycket i mitt eget huvud. Det var en ganska häftig känsla att känna "wow, fan vad fint jag bor och gud vad jag trivs här". Det kändes som om jag landade, trots att det var över tre år sedan jag flyttade hit.

Men om vi återgår till Försäkringskassan, jag har inte fått några pengar ännu och det kommer nog dröja ett tag till, eftersom de måste utreda min SGI. Orkar inte ta tag i det i veckan, det får bli nästa veckas uppgift. För imorgon bitti drar vi till fjällen! Så himla pepp på skidor, afterski och öl. 

(null)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress